Nya tag, förkyld fortfarande men inte alls så farligt som för en vecka sedan. Jag känner mig nöjd. Lugn i själen. Är uppe i Härjedalen på praktik. Skönt, snö och solen lyser. Nyttigt med miljöbyte. Saknar William och Kitty. Kitty saknar jag för det glada sällskapet skull. En mysig och go hund som kan krypa tätt in till. William saknar jag för att de är min son. Min älskade son som håller på att bli så stor. Var på öppet hus på förskolan han ska gå på när han börjar nollan nästa år. Super härlig skola, det kommer bli hur bra dom helst.
När man sitter här i stugan, stugan vi i så många år kunnat nyttja så sitter jag och känner total avslappning. Ingen tv, inget internet ( förutom telefon) , ingen radio. Total tystnad. Bara ljudet från öppna spisen som hörs... Så många minnen man har från denna stugan. Stugan ser likadan ut men området runt omkring har verkligen expanderat och gör det fortfarande. Lite nya restauranger och nya backar. Det är bra när utvecklingen går framåt.
Det enda jag saknar just nu, det är någon att dela detta med. Att dela lugnet med. Att dela närvaron med. Det saknar jag. Jag saknar en vän. Jag älskar verkligen livet och jag lever det varje dag så som jag vill. Men jag börjar bli trött på att göra det själv. Jag vet att "när man inte letar, så kommer det", men tycker att det har varit såhär förlänge nu.. Flera år faktiskt. När kommer han? När kommer kärleken till mig? Jag vill med känna mig uppskattad. ...
Kom, jag väntar. Dörren är öppen i mitt hjärta.