Jag älskar inte honom, jag är inte heller kär men är sjukt förälskad. Vi fungerar på många plan och han är inte som någon av mina tidigare förhållanden. Jag kan prata med honom. Vi kan vara tysta tillsammans och det är så ytterst viktigt. Vi kan gå från asgarv till djupa seriösa diskussioner.
Jag skrattar konstant, ler oavbrutet och hela min kropp vill ha honom. Han går i mina tankar, vankar av och an, och jag har svårt att fungera när han är hos mig.
Han berättar för mig ofta att jag är underbar och att jag är vacker. Han räds inte att jag är en stark kvinna både i mitt yrke och privat. Han blir snarare faschinerade och lyfter mig. Jag har aldrig upplevt det innan.
Han har dessutom ambitioner i livet som han arbetar för att uppnå. Han pratar om mig till sina vänner och han har "visat upp mig" för en av sina bästa tjejkompisar redan. Hennes reaktion var oslagbara och sa att det aldrig hade hänt och att detta måste vara seriöst för som sagt detta har aldrig hänt! Det fick mig att bli helt varm i kroppen hur hennes minspel och kroppspråk verkligen uttryckte sanning i orden och hur han tittade på mig varmt och log.
Han vill prioritera mig i sitt liv. Lika mycket som jag älskar detta så är jag livrädd. Jag är livrädd för känslor och att han ska bli bortskräms av min intensivitet.
Men just nu ska jag försöka glida på lyckan. Det har gått fort men han är fantastisk.
