8/1 vs 2/4 . Vita underkläderna är den senare...
Nu har jag börjat om på ny kula. Väger mig varje lördag och hittills har jag tappat 11,4 kilo. Ganska mycket kanske egentligen men än är det lång väg kvar.
Dock har jag insett en sak eller ja jag har verkligen accepterat att det är så rättare sagt.. Jag äter när jag är uttråkad, stressad, ledsen eller besviken.
Då går käften i ett. Denna veckan är så. Tre dagar har jag fan ätit och ätit och ätit. Så tänker jag.. Ska straffa mig själv i morgon för att jag äter idag. Men det blir aldrig bra. Funkar hela dagen på jobbet men så fort jag kommer hem går käften... Så länge jag är glad och lycklig är allt bra. Eller har någon hemma som jag måste "visa mig duktig" för så går allt på en dans. MEN så fort jag är själv så går det åt helvetet.
Men nu, NU, får det vara slut.
Kan inte sitta här och ömka om det. Finna jäkligt många saker jag skulle vilja spy galla över.
Typ en viss kille som vandrat in i mitt liv, fått mig att återfå hoppet om kärlek. Som tyvärr visar sig vara precis som alla andra. Nu är frågan bara om man ska acceptera det och låta det vara som det är eller om man ska skita i det.?
Livet jag tänkte mig är så långt ifrån det jag lever idag. Tror dock att det liv jag har idag är bättre än det jag hade föreställt mig...
Frossa frossa som en liten gris sen blir det gymmet och svettas som en!