Rumpnizze

Vardagliga känslor och ord från en fundersam kvinna.

En rolig grej!

Ja vad ska man säga. Jag gick med i Viktväktarna för ett antal veckor sedan. -11.7 som mest, sen har det stått still. Jag har i alla fall gått på rätt håll och nu kör vi smalmat för hela slanten mest så att jag kan få igång det hela igen! 

Jag tränar som en idiot också. Mest för att jag har inget annat för mig. Om man flyttar till en ny stad på deltid och har ett nytt jobb och typ två kompisar i den nya staden så finns det inte så mycket annat att göra. Det blir ca 7-9 pass i veckan mån-fre. 

Jag bestämde mig att jag skulle klara av att springa en mil. Så jag anmälde mig till Lundaloppet, 10km. Jag tränade och förberedde mig. Försökte få ner vikten ytterligare men när jag stod där i startfållan så kände jag mig nervös och stolt. Att jag skulle genomföra detta. En mil, 10 km ... "Du är galen, varför gör du detta frivilligt? " det var min tanke som verkligen var återkommande. 

Efter 9 km så började adrenalinet pumpa och jag blev lättare på stegen. Många som blev om sprungna av mig i både uppförsbacke och raksträckor. Väll inne på området igen och med 300 m till mål ökade jag ytterligare. Jag verkligen spurtade in i mål. SEN var jag trött, stolt och kände att jag inte kunde sluta att häpnas av mig själv. 

Jag fick mersmak helt enkelt. Så nu har jag anmält mig till Vansbro tjejsim, Lidingö tjejmilen och Tjejvasan. Bara tjejvättern kvar att anmäla till för att göra en tjejklassiker. 
Jag gör detta själv och målet är att gå rakt in i en svensk klassiker efter detta. Om jag orkar. 

Men först ut är Vansbro och vi tar små steg på vägen. Träning till hundra tio blir nästa vecka då jag blev förkyld denna veckan. 10/7 är det dags. Dags att skvalpa i älven med alla andra som simmar. Detta är jag mentalt inte förberedd för. Fysiskt ja men mentalt nej. Jag har många saker som går emot mig men det ska bara göras. Så enkelt är det. 

Att jag ska klara av dessa roliga utmaningar är något som peppar mig till att fortsätta. Dessutom har jag träffat nån som stöttar mig, peppar mig till att pressa mig till det yttersta. Någon som lyfter mig när jag inte orkar och någon som blir imponerad över det jag gör. 

Men som sagt, blicken framåt och aldrig fastna. Vill man så kan man oavsett vad det är! jag VILL och jag KAN. Jag tror på mig själv. 


(Övning i min fina våtdräkt, kallt i havet men skönt i dräkten. ) 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: