Jag hade ett bra 2016 och det kommer bli ett minst lika bra -17 men jag hatar verkligen nyår.
Av olika anledningar men mest av allt för att jag alltid känner mig så jäkla ensam. Oavsett om jag sitter själv eller är bland folk så gör jag det. Det är som en stor klump i mig. Alltid samma sak varje nyår.
Pappa flög till himlen för 6 år sedan på nyårsafton. Så det är bågot jag alltid tänker på men i år är det annat utöver det.
Jag hänger med en man som är en vän till mig sedan många år tillbaka. Ca 15 år. Jag träffade honom första gång när jag var 17 år och föll pladask. Vi har alltid hörts av och hållit kontakten. Tills nu när allt är förändrat. Vi hörs varje dag. Vi ligger med varandra. Han har en tjej som han dessutom har två barn med.
Vi har spenderat en lyxhelg på hotell. Vi har sovit på hotell. Vi träffas så ofta vi bara kan. Och vi ska åka på semester ihop, utan hans tjej som jag förlvrigt känner.
Jag vill ha honom, älskar när han är med mig. Tar i mig. Ligger med mig. Ger mig komplimanger. Gör mig glad helt enkelt. Tills jag kommer på att han har någon hemma. Någon som inte är jag. Jag är nummer två. Så som jag alltid har varit.
Jag lommer aldrig bli nummer ett. Det smärtar, då jag ger honom allt. Jag är så jäkla avundsjuk på henne. Fast att jag tycker att hon är korkad och ful. Men jag är svartsjuk också och inte bara på henne.
Tror att det är för att jag känner för honom så som jag gjorde för massa massa år sedan. Jag älskar honom. Tanken på att ha honom. Alltid hos mig. Det gör ont och smärtar. Jag vet att det vi gör är fel men jag kan inte sluta för det är så jäkla lätt. Han är en fin stek, fint mörk choklad.... som man inte kan låta bli fast att man borde.
Mycket är nog inte att jag är kär utan jag tror att det är grejen. Jag gillar det farliga i att bli påkommen. Att allt ska gå åt helvete. Att leva på gränsen.
Jag dansar min dans helt enligt hans pipa och han har mig lindad runt hela sin hand. Jag är förtrollad av honom. Han har något som inte går att sätta fingret på. Men samtisigt vill jag intr ha honom som min egen. Hur skulle jag kunna lita på honom? Nu vet jag i alla fall att han är ett svin men att det är jag som är älskarinnan. Det är mig han åker hem och ligger med.
Hjärnspökena är värst på natten. På moegonen och under dagen kan jag hantera det men inte på natten. Hur avslutar man detta? Måste man göra det eller ska man bara skita i allt och bara köra på? Många års vänskap som riskeras...
Skriv inläggstext
