Vet jag ens vad kärlek är?
Jag är helt övertygad om att det är något som vi människor intalar oss själva att man måste vara för att kunna få vara med varandra, enbart med sin partner, på ett tryggt och accepterat vis. Är man inte kär behöver man inte heller vara ett par, enligt
många.
Jag personligen blir blixtförälskad. Men det brukar rätt snabbt försvinna. Det som kommer efter förälskelsen är ju de känslor som jag antingen vill jobba vidare på eller avsluta. Brukar för de mesta avslutas då personen ifråga oftas är/ blir ointressant
i vardagen.
Just nu är jag där. Början till vardagen. Fast med denna Isak är det annorlunda.
Jag blev förälskad i vanlig ordning. Skickade till och med ett handskrivet kärleksbrev där jag uttrycker min kärleksförklaring. Detta efter mindre än 72h 🙈😳
Allt har gått bra, vi är ett par han och jag. Han som är 8år yngre än jag. Trodde aldrig att jag skulle kunna vara med någon så ung. Men han är fin. Manlig, sexig, snäll och omtänksam.
Många saker som många av mina tidigare förhållande inte haft. Men kommer jag kunna bli kär i honom? Kommer jag kunna ge honom det han önskar? Kommer han vilja vara hos mig för den jag är och inte bara för att vi har så bra sex?
Han sa till mig att han trodde att jag hade mer känslor för honom än han har för mig. Det har ändå satt vissa spår. Och det lilla jag kände drog sig tillbaka i rädsla för att såras. "Jag ska inte säga det först" är mitt mantra. "Jag
vägrar tycka om dig mest" är ett annat.
Jag har massa spöken som vandrar omkring i mitt huvud. Jag vet inte heller hur man har förhållande… jag har haft två "långa" ett på 4år och ett på 2år. Med Isak vill jag försöka få det att bestå men vill inte hetsa med det. Jag vill ta en dag
i taget men vill inte heller förlora honom. Vill ge honom allt men känner ändå inte att jag är kär. Jag är bara ego.
Han är fin min dalmas. Min lilla unga föredetta kriminella, knarkande skogsmulle. Vill att han är min, nu och för alltid. Men hur?
Måste man bli kär? Undra om han känner att han måste bli kär? Måste man fråga om sånt? Viktigaste kanske att man drar åt samma håll…
Kan bara konstatera att han är fin. Och jag är glad.